Flugan är ofta närvarande i PG Thelanders konst. Den gör entré på 60-talet och återkommer då och då som en objuden gäst, eller som en åskådare. Någon gång har flugan även fått huvudroll, och har fått stå ensam och dominera bilden. I konsthistorien har flugan olika symboliska värden som en påminnelse om det vardagliga, triviala, livets förgänglighet och dess skörhet.
VÄLKOMNA!
Vernissage 26 augusti kl 13-16
26 augusti – 30 september 2023
tisdag – onsdag – torsdag & lördag kl. 13-16 och enligt överenskommelse
Äntligen är det dags för vår bokrelease av PANGEA * i Stockholm.
Du och vänner hälsas varmt välkomna till Konstnärsklubben på
Smålandsgatan 7, onsdagen den 14 september mellan kl. 16.30 -18.30. Björn Wessman presenterar boken kl. 17.30.
Hälsningar Björn Wessman & Inger Breitholtz
*PANGEA är en autobiografi skriven av konstnären och författaren Björn Wessman – en av Sveriges idag mest framstående samtida konstnärer. I hans egensinnliga bildvärld söker han naturens essens i presens, i ett skeendets magi.
I PANGEA, alla landskaps ursprung, får läsaren uppleva hur kontinenterna åter förenas i hans måleriska värld. Med en poetisk abstraherande blick skapas en klangrik kolorit, en egen bildvärld vi kan referera till, där naturabstraktionens gränser stimulerar till reflektion över vår egen relation till naturen. Wessmans konst är långt bortom de etablerade koderna för representation. Den utgör ett slags resiliens, i form av en tilltro till naturens egen förmåga att läka.
I PANGEA får vi kronologiskt följa konstnärens måleriska utveckling i bild och text, med början på Stockholms konstscen 1981. I den rikt illustrerade boken skriver Wessman om arbetsprocessen i ateljén, om andra konstnärers influenser, om resor till exotiska platser, och om hans egen Vindö Park, den tredimensionella målningen.
Boken ges ut i samarbete med Arvinius + Orfeus Publishing
Utställningens titel kommer från en novell av Anton Tjechov som skrevs 1899. Det är många av oss som har hund, och än fler blev det under pandemin. Inför den här utomhus-presentationen insåg jag att jag ofta återkommer till motivet människa med hund. Själv har jag ingen, men gillar att hälsa på dem, i alla fall de flesta, och att prata om dem, som Lili Brik gjorde med sin kärlek poeten Vladimir Majakovskij. Kanske kommer många lurviga med slängande tunga att tassa förbi den här Tegelväggen under sommaren?
Målningarna är gjorda i olja och kol på duk och tillkomna mellan 2015 och 2021 och här i tryck för utomhusutställningen.
KH 2022
Kerro Holmberg är född 1959 i Stockholm och har en djup förankring i Farsta Strand. 2019 hade hon en utställning på Farsta Gård som hette ”SJÖN” med motiv från sjön Magelungen tillkomna under närmare fyrtio år.
Kerro Holmberg har ställt ut runt hela landet och är representerad bl.a. på Nationalmuseum och Göteborgs Konstmuseum. 2021 erhöll hon stipendium från Konstnärshuset i Stockholm ur Hilda och Richard Wollerts minnesfond. Hon är även poet med åtta diktsamlingar bakom sig, den senaste heter Öronen i jorden och utkom 2021.
Utställningen på Tegelväggen i SKÖNDAL pågår den 18 juni till och med den 21 augusti.
”I en underbar serie målningar föreställer sig Kerro Holmberg Höch som åldrande kvinna som pysslar i prunkande prakt.”
HD:s Christine Antaya 24 april 2021 om Kerro Holmbergs utställning ”Strax, jag kommer strax!” på Tomarps Kungsgård t.o.m. 9 maj.
//En våning upp är det lite sorgligt att det enkla greppet att hänga en rad kvinnoporträtt i fina salonger fortfarande har effekt, att det ännu – alldeles oavsett porträttens kvalitet – känns subversivt och uppfriskande. Kanske blir det extra tydligt i en byggnad som präglas av militärhistoria mer än krinolin och baler.
Kerro Holmberg avbildar själsfränder och inspirerande förebilder i ett färgstarkt måleri. Här ”Måttbandet (Edith Södergran)”.
Kvaliteten är förvisso hög när poeten och konstnären Kerro Holmberg i ett färgstarkt måleri avbildar ”själsfränder, dikt- och målarinspirationer”. ”Måttbandet (Edith Södergran)” är en tolkning av det välkända fotografiet av författaren i vit knytblus och håret i en lös knut. Här är ögonen dolda och bildrummet av överlappande färgfläckar läser jag som en markör för tid, hur en bild av Södergran idag inte kan vara annat svävande och suddigt, ett lapptäcke av idéer och föreställningar, och i detta finns en glädje och tacksamhet. Detta går igen i de flesta av verken och urvalet bjuder in till att leta efter subtila variationer i teknik och uttryck.
Men riktigt intressant blir det först i serien som handlar om den tyska dadaisten Hannah Höch.
I början av andra världskriget, när nazisterna klassat hennes konst som degenererad, drog hon sig undan till ett litet hus i utkanten av Berlin där hon bodde fram till sin död 1978 , arbetade med sin konst och odlade sin trädgård. I en underbar serie målningar föreställer sig Kerro Holmberg Höch som åldrande kvinna som pysslar i prunkande prakt.
Motivet har en oväntad kraft. Även här fungerar måleriets abstrakta inslag som en markering av tid och avstånd, men bakgrunden, trädgårdsrummet, blir en del av porträttet. Hela bilden är aktiv, ett spänningsfält av färg och liv.//
